Strömsholms kanal

Strömsholms kanal följer Kolbäcksåns vattensystem ner till Borgåsund och drivs idag av Kanalbolaget med kommunerna Hallstahammar, Surahammar, Fagersta och Smedjebacken som ägare. Kanalen byggdes åren 1772-1795 för att underlätta transporterna av främst stångjärn från Bergslagen till Mälaren och utskeppningshamnen i Stockholm.

Vid sidan av Göta kanal har Strömsholms kanal varit Sveriges viktigaste vattentransportled. I de sammanlagt 26 slussarna lyfts - eller sänks - båtarna 100 meter under den tio mil långa sträckan. Vid Hallstahammar är nivåskillnaden stor och mäter totalt 50 meter.

Kanalen projekterades av Johan Ullström på uppdrag av Bergskollegium. Han hade insett att man kunde utnyttja de befintliga vattensystemen från Norra Barken och Smedjebacken till Mälaren i söder. Endast tio km behövde grävas ut för hand. Byggnationerna tog arton år i stället för planerade sex, vilket huvudsakligen berodde på svårigheten att hitta finansiärer. Kungen själv, Gustav III, var intresserad av projektet och bidrog med en summa ur sin personliga kassa. År 1787 kunde han göra en jungfrutur på den då delvis färdiga vattenleden.

Under åren 1842-1860 genomfördes en ombyggnad. På flera ställen byggde man nya slussar på annan plats. Armén bistod med arbetskraft dels med soldater från Västmanlands regemente och dels med utstraffade soldater. Kanalen hade ett femtontal slussvakter anställda. De tog hand om trafiken förbi slussarna och fick fri bostad som en del av lönen.

Segeljakterna, så kallade smedjebackare, gjorde åtta-nio resor om året med en last på 60-70 ton per resa. Många av båtarna byggdes i trakten på något av de femtontal varv, som fanns utmed kanalen. Efter ombyggnaden 1860 gjorde ångbåtarna sitt intåg. Dessa kunde dra flera pråmar på släp. När Stockholm-Wästerås-Bergslagens Järnväg anlades minskade kanalens betydelse. Den sista godstransporten gick 1948. Efter den senaste ombyggnaden, 1962-70, används kanalen för turisttrafik.